Skruvdomkrafter, även kända som skruvdrivningsmekanismer, används främst för att omvandla rotationsrörelse till linjär rörelse eller vice versa. De används för olika ändamål, såsom överföring av rörelse (t.ex. matningsskruven på ett arbetsbord för verktygsmaskiner) eller justering av delarnas relativa position.
Skruvdomkrafter är uppdelade i glidfriktionsmekanismer och rullande friktionsmekanismer. Glidande skruv-muttermekanismer är enkla i strukturen, lätta att tillverka och låga i kostnad, och har en själv-låsande funktion. De har dock ett stort friktionsvridmoment och låg transmissionseffektivitet. Även om kulskruvs-muttermekanismer är mer komplexa i strukturen och dyrare att tillverka och inte låser sig själv, är deras främsta fördelar lågt friktionsmoment, hög transmissionseffektivitet, hög precision, bra systemstyvhet, reversibilitet av rörelse och lång livslängd.
En skruvdomkraft består av en snäckväxelreducerare och en skruv. Reduktionskomponenten är en snäckväxel, som använder en snäck för att driva ett snäckhjul för att uppnå hastighetsminskning. Snäckhjulet fungerar som mutter för lyftskruven och matchas med lyftskruven.
Skruvdomkraftens lyfthastighet är lika med snäckans ingångshastighet dividerat med snäckväxelns reduktionsförhållande och sedan multiplicerat med skruvens stigning. På grund av sin struktur använder denna typ av skruvdomkraft i allmänhet fettsmörjning. Vissa serier använder oljesmörjning, vilket ger fördelarna med längre livslängd och stabilare drift jämfört med fettsmörjning.
